Det har varit några intressanta understreckare i Svenska Dagbladet på sistone.
Den 22:a Juni publicerades Problematiskt med Satan som god förebild.
Bruket av Satan som god rebell, evig revoltör, fritänkare och företrädare för framsteget, ges en översikt.
Jag tror inte på något sådant som Satan, annat än möjligen som metafor för människans egen ondska.
Artikeln nämner inte detta, men det är slående hur dramat med dyrkandet av Satan utvecklar sig längs klassiska linjer.
I första akten dyrkas Satan av romantiska revolutionärer och rebelliska framstegsförespråkare som fiende till det rådande, eller gamla systemet.
I de följande akterna växer de revolutionära rörelserna, och Satan får sin tribut i form av det kommunistiska och nazistiska massmördandet. Faust utan frälsning?
Inte undra på att det idag är problematiskt för politiska revoltörer att använda sig av mörkrets furste.
Det är nog huvudsakligen i tonårsuppror som han kommer till bruk. Även där gäller det att veta när det roliga är över och det är dags att sluta. Något att tänka på för dagens våldsdyrkande höger- och vänster-fascister.