Det har uppmärksammats i ett flertal artiklar att en 83-årig kvinna kommer att vräkas av en HSB-förening pga avgifter som ej betalats i tid. Av den rapportering som skett tycker jag det framgår att kvinnan haft en ytterst svår situation. Reglerna må vara klara - det är i sig bra - men man kan tycka att det är rimligt att de som tillämpar reglerna gör det med visst förnuft och medkänsla.
Följande kommentar från VD:n för HSB-mitt säger mycket om vilket samhälle vi har fått:
Jag vill betona att det inte är upp till bostadsrättsföreningen att ta på sig en social roll, det är upp till de sociala myndigheterna.
Alltså; Allt av medmänsklighet, förnuft, inlevelseförmåga, etc. skall komma från (S)taten. Vad det innebär av gemensamt och ömsesidigt ansvarstagande att bo i en bostadsrättsförening, därtill en del av de s.k. folkrörelserna? Endast att mekaniskt följa reglerna - Annars UT!
Jag tror inte denna mentalitet hade kunnat frodas i ett samhälle där statens roll vore begränsad, och där det finns en insikt om att statens roll skall vara begränsad.
Det är för mycket att hoppas att ett regeringsskifte kan ändra på detta, men några hinder mot förändring är borta. Att ändra attityder som cementerats sedan Andra Världskriget under en mandatperiod vore att hoppas på för mycket. Dock, ju fler som tar till sig insikten om det sjuka i en stor stat, desto bättre.