Jaha, så var det valdagen då. Äntligen slut på denna förfärande låga, men också paradoxalt entusiasmerande valrörelse. För en gångs skull finns två distinkta alternativ, vilket kan gagna valdeltagandet. Försöken att få debatten att handla om skandaler i stället för valfrågor kan dra åt andra hållet, eller göda mer marginella partier som SD, FI, eller Junilistan. Till lågheten hör också den tydliga vänstervinkeln i media, som bland annat har rapporterats av NMI.

Jag skriver distinkta alternativ, för åtminstone vänstersidan är inte tydlig. Vad exakt tänker Göran Persson få oss att betala Miljöpartiet för att han skall slippa dom i regeringen? Eller blir det en blandad regering? Otydligt.

Jämnt är det också, så kan man verkligen göra en prognos? Jag försöker mig i alla fall på en - den riskerar jag ju att få äta upp, men det är kul att se om resonemanget håller.

Prognos:

Det kommer att bli en övervikt för Alliansen, kanske med en oväntat stor framgång för Centerpartiet.

Med reservation för att jag har missat någon undersökning, så tror jag att de osäkra väljarna i opinionsundersökningarna till stor del är personer som inte vet vilket av allianspartierna som dom skall rösta på. Har man bestämt sig att rösta på vänstersidan, så tror jag att man vet om man är miljöpartist, vänsterpartist, eller socialdemokrat. Dels för att vänstersidan är den gamla vanliga, och dels för att många partier i Alliansen har genomgått en väsentlig förändring. Genomgått skandaler gäller åtminstone folkpartiet…

Centerpartiet har tagit stora steg mot en mer liberal hållning och har övergett potentiellt allians-blockerande frågor. Bland bloggarna har jag lagt märke till att Centerpartiet föredras av Johan Norberg, Dick Erixon, och Henrik Alexandersson. De deklarerar att deras röster går till, eller troligen går till, Fredrick Federley. Skandalerna i Folkpartiet kan bidra till att ge Centerpartiet extra draghjälp.

Så, jag hoppas jag har rätt! Annars får jag som sagt äta upp ovanstående.