Saknas: Två ministrar. Mediedreven lugnar ner sig. Det förekommer till och med kritik mot de som driver på.
Dags att betrakta vad det var som hände, och möjligen dra några slutsatser.
Detta blev dock långt. Mycket längre än vad en bloggning skall vara. Hav tålamod!
Var det rätt att dessa ministrar skulle avgå? Jag tror att det till slut blev ohållbart, och att det var riktigt att åtminstone Maria Borelius avgick. Kanske jag skulle reservera lite tvivel till om det var oundvikligt för Cecilia Stegö Chilò att göra detsamma.
Den för medierna så tacksamma dramaturgin - de gradvisa avslöjandena - de krystade förklaringarna - gjorde det omöjligt för Borelius att sitta kvar.
Skeva värderingar
Vad var det som man reagerade på av hennes oegentligheter?
Först svartbetalningen (egentligen underlåtenhet att lämna kontrolluppgift), sedan obetalda räkningar för TV-licensen, och till slut skatteplaneringen för huset i Falsterbo. I stort sett.
Hur allvarligt tycker vi detta är? Vad avslöjar det om våra värderingar?
Ja, de två första är ju helt klart brott mot de lagar som gäller. Hur allvarliga brotten är kan man få en fingervisning om. Dels är preskriptionstiden för det förra brottet kort, eftersom det är ett bötesbrott, dels är det inte ovanligt att man kan komma överens med Radiotjänst om att gottgöra obetald TV-licens, utan polisanmälan. När det gäller skatteplaneringen är väl frågan om det överhuvudtaget är olagligt? Ingen artikel jag har läst påstår att detta är avgjort.
Det avslöjande är det man väljer att bortse från. Den svartbetalda barnflickan visste Fredrik Reinfeldt om. Likaså en annan detalj: Maria Borelius hade vid ett tillfälle för 18 år sedan kört rattonykter, och fått böta för det.
Nu påstår jag inte att den senare förseelsen skulle ha berättigat ett motsvarande mediedrev. Men jag anser inte heller att den förra skulle ha gjort det.
Det intressanta är värderingen. Att utsätta sina medtrafikanter för risk för allvarlig fysisk skada, har ett nyhetsvärde som uppenbarligen inte kommer i närheten av det nyhetsvärde det har att ha anlitat svart arbetskraft. Alltså, i det senare fallet, ett brott där ingen människa har riskerat att komma till skada.
Relativiseringen och inkonsekvensen
Johan Norberg har grävt fram den relevanta jämförelsen mellan Göran Perssons inkonsekventa uttalanden om Thomas Bodströms köp av svarta tjänster och finansministerns dito.
Det är dessutom inkonsekvent att hävda att det är så allvarligt för just kulturministern att inte ha betalat TV-avgiften, när det uppenbarligen inte var så allvarligt att just justitieministern hade brutit mot lagen.
Likheten inför lagen…
Polisanmälningarna från Radiotjänst och Transportarbetareförbundet har i och för sig inget med likheten inför lagen att göra. Men varför görs just dessa? Enligt utsago för att statuera exempel.
Det är klart att det är viktigt att alla följer lagarna. Det är också klart att det är viktigt att granska makthavare, och hur de ser på t.ex. laglydnad kontra de egna handlingarna. Sedan vet vi att det finns en hel del lagar som det bryts mot på bred front dagligen. Det är på något sätt accepterat - genom praxis - att fusk förekommer.
Polisanmälningarna får därför motsatt effekt. Det är bara när det gäller (moderata) ministrar som Radiotjänst polisanmäler, trots att dom ämnar gottgöra sina felsteg. Det rimliga vore väl att Radiotjänst hanterar ärendet som vilket annat ärende som helst. Särskilt om man vill poängtera att det är viktigt att alla har samma ansvar inför lagen.
Nu poängterar man istället att vanligt folk inte har samma ansvar att följa lagen som en minister.
Transportarbetareförbundets anmälan mot Cecilia Stegö Chilò kan ju bero på att det finns något som är opreskriberat, men inget om detta i deras eget meddelande. Inte heller någon förklaring om varför man höll tyst när det gällde Thomas Bodström.
Vad lär vi oss?
I en brännpunktsartikel skriver Stefan Swärd om vad han ser som följderna av uttalanden från Carl Bildt och Johan Norberg. Dessa försöker peka på det orimliga skattesystemet och att det bär skulden till det utbredda fusket. Swärd anser att detta resonemang leder till dekadens och samhällskollaps. Det vore att påstå att det är OK att smita ifrån skatt. Han jämför att smita ifrån skatt med att stjäla, åtminstone moraliskt.
Johan Norberg går i svaromål. Helt riktigt påpekar Norberg att skattesystemet självt är orsaken till det mesta fusket, och det helt korrekta att det inte är stöld att inte betala skatt.
Jag håller dock bara delvis med någon av dom.
Det är viktigt att följa lagarna. Att inte betala skatt är förvisso inte stöld. Det är dock ett annat brott. Problemet med Norbergs resonemang är just att han verkar tycka att det är OK att bryta mot lagen för att man kan anse att det är lagen det är fel på. Problemet med Swärds resonemang är att även han för ett resonemang om moral.
Han avslutar sin artikel:
Varför inte säga som det är: att smita från skatt är stöld. Moraliskt är det samma sak som att åka till kommunhuset och sno en summa pengar ur kommunens kassa.
Ytterst handlar skatt om betalningen för vår gemensamma skola, sjukvård, polis, åldringsvård, socialförsäkringar, vägar, forskning med mera. Denna skattemoral måste vi värna om.
När jag följer lagen, även om jag tycker att den är omoralisk, så är det för att jag inser att det är nödvändigt. Inte för att jag anser att det är moraliskt rätt. Jag kan anse att en lag är omoralisk, och då argumenterar jag mot den - men jag följer den (nödsituationer undantagna). Om man anser att man skall följa lagen för att det är moraliskt riktigt, så öppnar man ju för motsatt resonemang. Till exempel om jag inte tycker att det är moraliskt riktigt att just sjukvård skall vara skattefinansierad.
Slutsatser
- Sättet att hantera ministrarnas handlande har skapat mer förakt för lagarna.
- Det är bara om man är kontroversiell minister, moderat, och därtill kvinna som det är allvarligt att bryta mot dessa lagar.
- Brotten mot just dessa lagar är allvarliga, för att det är ministrar som har begått brotten, inte för konsekvenserna.
- Om ‘Svensson’ bryter mot dessa lagar så bryr vi oss inte.
- Frågan om laglydnad är en fråga om moral snarare än disciplin.
Nej, vi skall inte skapa hetsjakt mot alla lagbrytare. Särskilt när det inte finns något brottsoffer. Det måste finnas en pragmatism.
Men det är ett problem med ett orimligt system som uppmuntrar till fusk, och där man inte riskerar sanktioner. Om man inte är medialt högvilt förstås.
Det grundläggande felet är att lagarna har vuxit ifrån verkligheten och moralen. Systemet är gjort av politiker som för länge sedan slutat lyssna till människorna.
Post Scriptum
Jag har själv ingen TV, och har därmed aldrig betalat TV-licens. Som någon sa: Vem skulle tro på att du aldrig har haft TV? Du kan aldrig bli minister! 
Undrar om inte dessa skandaler har gjort livet lite lättare för Lars Leijonborg? När var senaste gången någon frågade om han borde avgå pga intrångsaffären? 