Ett par gånger om året brukar jag befinna mig på resande fot utanför Sveriges gränser. Det finns alltid något att berätta från en resa, men ofta även om förberedelserna, eller om hemkomsten. Det tänkte jag göra i kategorin Resor. Såväl tjänsteresor som semesterresor kommer att kommenteras – fast tjänsteresorna minus jobbdelen.
Om förberedelser:
Min förra längre resa gick till Sydamerika i November 2004. Förberedelserna kunde sägas börja med ett bragelöfte över en öl på ett hak på Söder i Stockholm, mer än ett halvår i förväg. Jag och en vän började tala om att markera att det gått 10 år sedan vi reste till Chile, och där rest söderöver från Santiago ända ner till Eldslandet. Denna gång skulle vi resa runt i Argentina, Chile och Bolivia – samt kanske lite i Brasilien. Utan bragelöftet hade det lätt kunnat rinna ut i sanden. Nu säkrade vi semesterplanerna på jobbet, började studera länderna i nyhetsflödet och införskaffa resehandböcker. Min favorit är Lonely Planet. Ny kamera införskaffades. Och så det vanliga. Vaccinationer, hotell- och biljettbokning. Vi kom dit och hem. Många planer gick inte att genomföra – inget Brasilien med Iguazu-fallen, inget Salar de Uyuni i Bolivia – men mycket annat. Planeringen var en upplevelse i sig. Fantasier och drömmar som blev verkliga till slut.
Om berättelser från resan:
Varje resa händer det något speciellt. En händelse från en tidigare resa som fortfarande är mycket levande är grundstötningen med passagerarfartyget Puerto Eden.
Under resan från Puerto Montt i Chile till Puerto Natales passerar fartyget smala passager inomskärs. Sent en kväll tystnar allt. Ankaret rasslar till ljudligt. Så några tysta ögonblick och fartyget kränger kraftigt när ankaret tar. Och så ett ljudligt skrapande och ett abrupt stopp när fartyget går på grund. Det tar ett tag innan nödbelysning och larmklockor kommer på. I mörker söker jag mig till slut till toaletterna. Det enda ljuset kommer när man spolar; Vattnet är fullt av mareld som lyser kraftigt.
Det gick ju bra till slut. Kraften i maskinrummet hade fallit bort, vilket gjorde det omöjligt att styra fartyget. När kraften kom tillbaka gick det att komma loss för egen maskin. Inga läckor. Vi passagerare hade däremot en upplevelse som fört oss samman.
Från ett land som Chile är det givetvis intressant att rapportera om det politiska läget och stämningar i landet. Ögonblicksbilder från nu och då kanske kommer i en kommande bloggning…
Om hemkomsten:
Efter en resa är man länge mer observant på vad som händer i de länder man besökt. Tanken går givetvis till oroligheterna i Bolivia nyligen, som vi missade med några månader. En mer excentrisk historia rör dyngbaggarna i Addo Elephant Park utanför Port Elisabeth i Sydafrika. Detta var för ganska många år sedan. Jag hade turen att få en av de mest kunniga guiderna, Gus Gaylord, som ledsagare av en liten grupp turister. Förutom det storslagna i att sitta i en bil omgiven av en elefanthjord som passerade utan ett ljud, så visste Gus Gaylord att även peka på den lilla faunan. Ibland gjorde han undanmanövrer med bilen för något osynligt hinder. Detta visade sig vara dyngbaggar som drog nytta av den rikliga förekomsten av elefantdynga. En sällsynt art fick vi veta, som man måste vara rädd om. Därav undanmanövrerna. Några månader efter hemkomsten lyssnade jag med ett halvt öra på BBC World Service. Inget är för smalt för brittiska naturprogram – plötsligt hörde jag en röst som fascinerat berättade i detalj om de fantastiska sällsynta dyngbaggarna som bara lever i Addo Elephant Park…
Detta om exempel från tidigare resor som skulle kunnat ha platsat i bloggen. Aktuellt nu är förberedelser för min semester på Malta. Det kommer att bli lite bloggning om detta givetvis, men i kommande inlägg.
